Elin Something

Lördag den andra augusti tvåtusenfjorton. Det är stekande sol och inte ett enda moln på himlen över Stockholm. Vid Mariatorget samlas flera tusentals HBTQ-personer, deras anhöriga, människor som vill visa support och andra som bara vill ha kul. Det pirras i magar, basen dundrar i backen och alla bär på glitter eller svettpärlor. Det är Prideparaden tvåtusenfjorton. Den enda dag på året som vissa öppet vågar vara sig själva, en dag då hela samhället öppet kan vara sig själva och känna gemenskap och kärlek. Klockan slår tretton nollnoll och denna stolthetsparad börjar rulla.

(Sjukt gulligt collage föreställande mig + min syster, mig + min vän Cattepatte samt jag + F!-ballongen.)

Vi går och går och går. Springer, hoppar, dansar, skriker, skakar loss och bara befinner oss i extas. Musiken dånar med kärleksbudskap, fredsförklaringar och uppmaningar till att våga vara oavsett vem man än är. Vart man än vänder sig om står människor och är kärleksfulla, glada, leende, skrattande. Det är en dag för glädje. Det är en dag många längtar till året om. Det är min favoritdag på hela året. Det är en av de viktigaste dagarna vi har. En plats för HBTQ-personer att existera utan hat och hot. En plats för oss att få leva och slippa känna oro. En plats för kärlek, gemenskap. En plats där alla kan slå sig fria från samhällets tunga heteronorm. Prideparaden tvåtusenfjorton. Tvåtusenfjorton, supervalåret. Mitt ibland oss går politiker. Politiska ledare, ministrar, invalda, tänkbara ministrar, väljare och inte minst vår statsminister Fredrik Reinfeldt.

Det är lördag den andra augusti tvåtusenfjorton, Prideparaden i Stockholm. Dagen för HBTQ-personer, deras anhöriga, supportrar etcetera. När jag vaknar på söndagen, fortfarande i extas efter paraden, vill jag läsa om dagen. Hur många vi var, hur många som gick och hur många som tittade, om något hände utifrån, vad som sagts och gjorts, jag ville se bilder från årets bästa dag. Det möts av chockar mig, för med stora bokstäver står det överallt om hur Reinfeldt gick i paraden. Något han gjort tidigare också, men då det är supervalåret tvåtusenfjorton måste det uppmärksammas extra att vår faktiska statsminister tar ställning och går i paraden för HBTQ-personers rättigheter att vara sig själva. Låt oss backa bandet. Paraden fokuserar på HBTQ-personer. Hamnar fokus på oss i nyheterna? Nej. Fokus hamnar på att en vit, heterosexuell man valde att gå med i en parad som inte är tillägnad honom. Missförstå mig inte, det är asbra med politiker som visar ställning öppet och det är stort att en statsminister gör det. Men det är inte stort att som heterosexuell tillåta sig själv att stjäla all uppmärksamhet på det sättet. Det är inte okej att en parad för HBTQ-personer blir en politisk kupp för att locka väljare. Ja, majoriteten av partierna som kandiderar till riksdagen gick (inte KD och SD av uppenbara anledningar) och de hade sina språkrör och partiledare med sig. Det är självklart att politiker ska engagera sig och visa att de stödjer människor som bryter heteronormen, men de måste förstå att som heterosexuella ska de ta avstånd från uppmärksamheten och faktiskt bara glida i bakgrunden. Man tar inte tolkningsföreträde i ett rum man inte hör hemma i liksom. Som heterosexuell tar man inte allt space i ett rum för HBTQ-personer, som vit tar man inte tolkningsföreträde i frågor gällande rasism etcetera. Det är simpelt, men ändå misslyckades Reinfeldt.

Det är val i år. Det pratas om att moderaterna kommer förlora mot socialdemokraterna rätt stort och många verkar heja på Löfven. Efter EU-valet blev det ännu tydligare. Att Reinfeldt var med i Prideparaden var därmed knappast förvånande; det är valår och moderaterna behöver alla röster de kan tänkas få och det ser ju jävligt bra ut med en statsminister som öppet stödjer HBTQ-rörelsen. Men det är skit. Det är skit att en heterosexuell person klampar in och tar allt fokus från en gravt utsatt grupp i samhället bara för att locka röster. Det är sjukt att tidningen Dagens Nyheter i sin papperstidning valde att klippa borta Sissela Nordling Blanco (F!) och Anna Troberg (PP) i sin papperstidning gällande en artikel om just Prideparaden. Dessa båda personer är öppet HBTQ-personer och blev ändå bortklippta från en artikel som definitivt berör just dem och istället syns de övriga partiernas ledare på bild: heterosexuella personer som då får tolkningsföreträde i en fråga som inte berör dem. Det är den andra augusti tvåtusenfjorton. Det är HBTQ-rörelsens paraddag i Stockholm. Pride Paraden, dagen tillägnad den utsatta grupp i samhället som hatas för att de inte tillhör heteronormen.

Det är tvåtusenfjorton och en dag tillägnad HBTQ-rörelsen kidnappas av heterosexuella och ingen verkar rynka på näsan. Det är dags att vakna upp nu och inse att Pride inte är ett skämt eller en möjlighet att locka till sig väljare - det är människors frizon och det är den dagen på året som HBTQ-personer slipper att oroligt vända sig om efter varje promenerad meter för att se så de inte är förföljda av tänkbara hot. Till Reinfeldt och övriga heterosexuella politiker som snodde uppmärksamheten från de som verkligen förtjänar den; lär er förstå när ni ska backa undan. Ni ska hålla er i bakgrunden, hålla käft och förstå att det inte alltid handlar om er.