Reunion med tidernas mysigaste kollega
I somras hängde jag en del med en brud som heter Emma. Emma är väldigt najs och vi träffades på vårt gemensamma sommarjobb. Eftersom dagarna på äldreboendet där vi jobbade kunde bli rätt så monotona så försökte vi göra lite andra saker emellanåt, typ hoppa i vattenpölar, promenera i solskenet, baka en kaka och dricka iskaffe på balkongen. Vi fritiden badade vi och åt godis. Men sen tog sommaren slut, jag åkte tillbaka till Kalmar och vips så var inte Emma fem minuter bort längre, utan närmare sju timmar ifrån mig. Så häromdan var det ju dags att ses igen, för första gången sen augusti. Vi träffades först hemma hos min mamma och åt saffranssemlor och drack julmust när vi passade på att boka in ett spontant biobesök. Vi for hem till henne och åt lite godis, hon gjorde sig i ordning och jag gosade som aldrig förr med hennes hund Doris. Sedan tog vi ett tåg, en buss och vips var vi på Heron City nästan fyra timmar för tidigt. Vi åt mat, godis, drack ”kaffe” (mer godis än kaffe i sådana här godingar) och tittade sedan på ”Ouija” som Emma hade valt. Kan lugnt meddela världen att Emma aldrig får välja film mer och detta på grund av a) jag hatar skräck och detta är alltså skräck b) filmen var riktigt äcklig c) så pass äcklig att Emma vid ett tillfälle skrek ”JÄVLA MOTHERFUCKER” högt i hela biosalongen varpå hon högt gav sig själv skit eftersom hon lät som en treåring och jag skrattade åt henne d) punkt C upprepades genom hela filmen, inte ordvalet specifikt utan mer att Emma skrek högt och jag skrattade åt henne (jag skrattar när jag är nervös och rädd)e) filmen var faktiskt riktig dålig men jag kommer ändå ha svårt att använda tandtråd på ett tag. Filmen får 2/5 satsumas men att hänga med Emma igen efter så lång tid får fan en femma utan tvekan. Även om hon fick mig att springa till ett tåg som redan hade gått. 
