Elin Something

Allting rullar på, mer eller mindre. Skolan går bra och allting känns förvånansvärt enkelt (förvånansvärt eftersom jag läser B-kursen som dramainriktad trots att jag inte alls är insatt i dramer). Igår hade jag en muntlig redovisning där jag faktiskt fick allting sagt och scenskräcken för första gången någonsin inte slog till med den enorma kraften som den brukar. Jag skrev färdigt min första hemtenta för denna termin och skickade in och jag skrev en essä som skulle lämnas in idag. Allting känns helt okej, tryggt, nästan lite för bra.

Självklart var det därför Nordea ringde i morse för att dubbelkolla om det var så att jag verkligen befann mig i Norge. ”Norge? Jag? Haha nä.” ”Så du har inte försökt köpa tågbiljetter i Norge?” ”Eh, nej?” ”Eller kött?” ”Nej verkligen inte” ”När använde du ditt kort senast?” ”Igår. På pressbyrån i Flempan” ”Okej. Det verkar som att någon kommit över dina kortkoder och försökt köpa både biljetter och kött i Norge, men köpen har inte gått igenom. Vi gör som så att vi spärrar ditt kort så får du ett nytt om några dagar”.

Lagom till det att allting känns som att det flyter på precis så som det ska kommer livet på att det är dags att börja hända igen. Jaja. (Tack och lov för amazing kurskamrater som bjuder på Palle Kuling när man ledsamt berättat om morgonen samtal med banken)