Elin Something

I sommar fyller jag 22 och nyss skrev jag på mitt tredje lägehetskontrakt. Jag har flera vänner som inte flyttat hemifrån än, men jag skrev på mitt tredje. Det finns nog ingenting som får mig att känna mig så pass gammal som när jag pratar om att flytta hemifrån med en jämnårig kompis och hen ser tillbaka på mig som ett frågetecken och det då slår mig att "ah, just det... du bor hemma". 

Jag flyttade hemifrån den 23 augusti 2013 och då flyttar jag lång. Från mamma i Haninge kommun ner till Malmen i Kalmar. Då bodde jag i något jag inte ens vill kalla för lägenhet, för det var egentligen ett korridorsrum med gemensamt kök. Det var hemskt. Jag bodde precis mitt emot köket och det var aldrig någonsin tyst. Vi pratar inte om att det var jobbigt med köksfester eller dylikt, utan att någon ständigt visslade eller att man hörde vad grannarna pratade om för att ljudisoleringen var så fruktansvärt dålig. Vad jag gjorde åt saken? Bjöd ner min dåvarande pojkvän och gjorde enbart sjukt högljudda aktiviteter. 

I januari 2014 lyckades jag norpa en egen lägenhet, bara några hundra meter från där jag bodde. En egen lägenhet denna gång, med kokvrå. Den är inte stor, den är väldigt ful (tänk dig brandgula väggar med stora borrhål i). Men den var min. Min egen. Den är egentligen fortfarande min i sisådär en dryg månad till, men jag bor inte där längre. I början av 2015 började jag studera i Stockholm igen och flyttade då tillbaka till mamma, här bor jag nu. Men idag skrev jag på ett lägenhetskontrakt här i Stockholm. Närmare bestämt i Botkyrka kommun. Det är fortfarande söder om Stockholm som jag är van vid och som jag trivs med, men det är på "fel" linje mot vad jag är van vid. Men jag tror det blir bra. Det löser sig. Tänk inte så jäkla mycket Elin. Du har lyckats norpa en lägenhet i Stockholm mot alla odds och nu börjar det riktiga livet.