Cinderella (2015)
Väldigt länge har jag haft en Hammis stående bredvid mig, som hoppande sagt "snart har Askungen premiär snart har Askungen premiär snart har Askungen premiär!!". Och i fredags så hade den premiär. Som planerat placerade vi varsin röv i varsin stol på Rigolettos VIP-balkong och tittade på den senaste tolkningen av Cinderella.
Jag kan erkänna redan nu att jag inte hade så värst höga förväntningar (till skillnad från mitt sällskap), så den var betydligt bättre än jag hade trott men jag är ändå väldigt besviken på detaljer. Så, nu pratar vi om filmen! (Inlägget kan innehålla diverse spoilers om man inte sedan tidigare än bekant med ursprungshistorien)
Historien om Cinderella handlar om ett lyckligt par som får ett barn vid namn Ella. Ella växer upp med sina föräldrars kärlek och är ett fantasifullt barn som pratar med djur och blir glad av småsaker. En dag blir hennes mor sjuk och dör snart därpå och Ella lämnas ensam med sin far, en kringresande affärsman. När Ella vuxit upp bestämmer sig fadern för att gifta om sig då en kvinna i hans bekantskapskrets nyligen blivit änka och lämnats med två döttrar att ta hand om. Fadern gifter sig med änkan, Rodmilla Tremaine, och hon flyttar in i huset med sina döttrar och helt plötsligt blir livet annorlunda. Lady Tremaine vill göra om det lantliga huset till något ståtligt och hon fixar fest varje dag.
En dag ska Ellas far resa iväg igen och bli borta några månader. På vägen blir han sjuk och dör och Lady Tremaine står nu som änka igen men denna gång till tre döttrar. Hon ser på Ella hur omtyckt, vacker och godhjärtad hon är och i sin avundsjuka för barnet börjar hon behandla henne mer och mer illa. Lady Tremaines döttrar Anastasia och Drisella (Gabriella & Petronella, ni vet?) är två väldigt dumma men vackra barn som njuter av att retas med Ella och kommer på det, enligt deras mening, geniala smeknamnet "Cinderella" en dag efter att Ella vaknat med aska i ansiktet från att ha sovit nära spisen. Trots att Ella behandlas mer som en piga än medlem av familjen så gör hon sina sysslor. En dag när Ella är ute och rider i skogen stöter hon på prinsen som är på jakt. Hon vet dock inte att han är prins och han vill inte berätta det heller utan presenterar sig som Kit och förklarar att han är lärling vid slottet. Senare, när Ella är på marknaden för att handla mat, ropas det ut att alla tillgängliga ungmö'er är inbjudna till den kungliga balen på slottet och Ella blir överlycklig då detta är en chans att få möta Kit igen. När hon meddelar Lady Tremaine och hennes döttrar om balen blir de överlyckliga och ser det som en chans att giftas in i den kungliga familjen men förklarar även att Ella inte får gå.
Ella bestämmer sig för att sy om sin mors klänning till balen och försöka komma med familjen ändå men får sin klänning sönderriven av den elaka styvmodern och styvsystrarna. När de åker iväg går Ella ut i trädgården och gråter där hon möter en kvinna som visar sig vara hennes goda fé. Den goda fén förvandlar en pumpa till en vagn och massa djur till människor att se efter och köra vagnen. Ella själv får en helt ny klänning. Efter all magi beger sig Ella mot den kungliga balen med informationen om att förvandlingen bryts vid midnatt. När Ella kommer fram till balen ser hon Kit och går direkt fram till honom för en dans och hela slottet ser på. Det är kort därefter som Ella inser att Kit är en prins. Vid midnatt flyr Ella och tappar en av sina glasskor som hon lämnar efter sig och i sin förtvivlan för att Ella, flickan han är kär i, försvunnit beger sig prins Kit ut på en resa land och rike runt för att hitta flickan vars fot passar i glasskon.
Som ni märker är denna tolkning väldigt lik den version av Cinderella vi är mest vana vid, nämligen Disneyversionen. Skillnaden är att denna även har lyckats få in förklaringen till varför Lady Tremaine faktikst är så fruktansvärt ond mot Ella. Jag njuter av hur succén med Maleficent verkar ha inspirerat till att faktiskt öppna upp för de ondskefulla twisterna i sagor som originalen egentligen har. När Cate Blanchett (Lady Tremaine) sitter ner och förklarar för Ella att hon helt enkelt inte står ut med att se hennes vackra och godhjärtade personlighet medan hon och hennes döttrar är motsatsen och att hon inte kan vara god mot någon som så uppenbarligen var så mycket mer älskad än hon själv var av samma man (Ellas far/Lady Tremaines andra man). Det gav mig rysningar för Blanchett är en så makalöst bra skådespelare och jag var inte alls beredd på att Lady Tremaines desperation efter trygghet, rikedom och skönhet faktiskt skulle porträtteras.
Som vanligt blir jag även tokbesviken på hela biten med att resa land och rike runt i jakten på flickan vars fot passar i glasskon. Jag vet att det hela är det som gör Cinderella till just Cinderella så jag förstår poängen med att inte ta bort det – men jag tycker att man kunde göra mer med den. I originalet så visar styvsystrarna Anastasia och Drisella sina desperata sidor genom att skära av hälar och tår för att få plats med foten i skon och detta är något jag verkligen skulle vilja se på film, även om jag förstår att den då skulle behöva ha en högre åldersgräns och då försvinner målgruppen. Men Maleficent blev en succé och jag skulle vilja se en Cinderella utifrån Lady Tremaines synvinkel för att verkligen förstå hur hon känner sig och hennes desperation när hon får sina egna barn att karva i kroppsdelar för att ge familjen en ekonomisk försäkring genom giftemål med kungafamiljen.
Det som gjorde mig glad var när Kit ser Ella och han faktiskt känner igen henne, inte något Disneyskit där de enbart utgår ifrån Ellas skostorlek snarare än att ”herregud vi känner ju igen henne!”. Det som gjorde mig besviken var att Kit, trots att han kände igen Ella och hon redan sagt att hon älskar honom, ändå sätter glasskon på henne. Ja det är en del av sagan men jag skulle gärna se ett ”fuck the shoe, I love you too!” och så kastar de skon i golvet. Men som sagt, jag förstår det även om jag inte riktigt accepterar det.
Det som verkligen gör filmen sevärd är Cate Blanchett och Helena Bonham-Carter som är helt perfekta i sina roller. Historien i sig har ingen rejäl twist utan känns mer som en lite mer okej Disneyversion (eftersom Disneyversionen basically säger ”gift dig gärna med en snubbe som bara utgår ifrån din skostorlek, det är okej för han är ju prins!!!”). Jag vet inte riktigt, jag hade förväntat mig en otecknad Disneyversion men de små glimtarna av Lady Tremaines ondska lyfte filmen som helhet även om det inte riktigt blev så bra som jag skulle vilja ha den.
För dig som vill se andra tolkningar så finns bland annat den helfina versionen med Drew Barrymore och Anjelica Huson från 1998 som är en fenomenal powerversion och går under titeln ”Ever After". Den väldigt knäppa men ack så mysiga "Ella Enchanted" med Anne Hathaway och Hugh Dancy har jag sett lite väl många gånger. Sedan finns även den friare tolkningen "A Cinderella Story" med Hilary Duff, geniala Jennifer Coolidge och supergölliga Dan Byrd. Självklart har vi även den tidigare nämnda Disneyversionen som mest känns som en dålig film med fokus på söta klänningar och "det är okej att gifta sig med en man jag mötte för fem sekunder sedan och som inte ens minns hur jag ser ut". Versionen från i år tillhör helt klart en av de bättre tolkningarna men ändå inte fullt lika fin och mysig som mina två första Cinderella-tips. Jag ger denna 3/5 satsumas.
