Elin Something

Hej igen Belinda,

Det är ungefär en och en halv vecka sedan jag skrev till dig sist och jag kände att jag var tvungen att göra det igen. Andra avsnittet av ”Fittstim – min kamp” gick för fyra dagar sedan och det har tagit mig all denna tid att smälta programmet. Efter hetsiga skriverier i media och känslosamma diskussioner i sociala medier är det nu min tur att få ge uttryck åt min besvikelse. Och följande scenario är allt jag hoppas på till kommande (det tredje och sista) avsnitt nu på torsdag:

Du sitter där på en bänk och stirrar in i solen. Någon okänd människa på stan har raggats upp, eller ytterligare än manlig forskare. Ni sitter hur som helst där, på en bänk, i solen. Du gör allt förutom att lyssna på vad människan säger. Tittar flummig omkring, grimaserar där det inte passar sig att grimaserar, ser väldigt ointresserad ut, flummar runt lite. Så som du gjort i de två avsnitten som visats. Men plötsligt tar allt en vändning. Du stirrar in i kameran med säkra ögon. Stirrar ut oss tittare, borrar dig in i våra hem. Och med allvar i rösten och ilska i ögonen ska du säga ”april april era lättlurade stackare”.

Nu tror inte jag att mitt drömscenario kommer att bli verklighet och det är vad som gör mig så otroligt uppgiven. Jag vill helst inte döma din programserie innan jag sett samtliga avsnitt, men jag kunde inte hålla mig efter avsnitt ett och jag kan inte hålla mig efter avsnitt två heller. Du gör det alldeles för svårt Belinda, att bara sitta och ta emot skiten du kastar på oss; dagens feminister som du känner att du har så lite samhörighet med. Problemet är att jag inte riktigt vet vart jag ska börja i mitt nya brev till dig, för jag vet inte riktigt vad i programmet som gjorde mig mest ledsen och irriterad. Problemet är att jag inte riktigt vet vart jag ska börja med att beklaga min sorg över programmets dumhet. Kanske vid att du presenterade avsnitt tvås innehåll med att det skulle handla om ”feministernas hatobjekt: mannen”, eller att du bestämde dig för att hålla ett skilsmässotal på ett bröllop (vilket var så pinsamt att jag gick ifrån tv:n för att diska) eller att du på fullaste allvar frågar en man varför han valt att vara hemma med sitt barn (för det vore ju så himla märkligt att en pappa inte vill vara hemma med sitt barn som han varit delaktig i att sätta till världen liksom), eller kanske att du låter Pär Ström tala ut om att han känner sig kränkt. Men visst. Ägna ett helt program åt mäns rädsla för jämställdhet så fortsätter vi snippbärare att gå runt med överfallslarm så fort det blir mörkt ute. Det låter legitimt.

Vi börjar lite enkelt. Du frågar en pappa varför han är hemma med sitt barn. Faktumet att du ens måste ställa en sådan fråga tyder på att något gått väldigt fel i vårt samhälle. Ingen frågar en mamma varför denne valt att vara hemma med sitt barn för det är en självklarhet i samhällets ögon. Men så fort en pappa är hemma med sitt barn så är det något chockerande och något som ska ha beröm. Som om vi inte vill se att denna pappa också var med i skapandet av sitt barn och därmed gärna vill ta del av den lilla krabatens liv. Pappor som är hemma med sina barn beröms, mammor glöms bort eftersom de ska vara hemma med barnen. Pappor som jobbar direkt efter barnafödandet är det ingen som höjer ögonbrynen åt, men alla rynkar på näsan om en mamma gör detsamma för då sviker hon sin familj. Dessutom är tydligen alla män, enligt Belinda i serien, kuvade om de är hemma med sina barn. Kuvade? Sist jag kollade upp innebörden av det ordet så vet jag att det stod ”besegrad” och ”förtryckt” som synonymer. Kuvad? Av jämställdhet? Så männen som alltså valt att ta hand om ett barn de själva varit med och skapat är alltså förtryckta av jämställdheten. Det låter ju helt logiskt. Eller så var det helt enkelt det dummaste jag någonsin hört. Men okej då, ni lattepappor där ute – känner ni er kuvade för att ni får umgås med era barn? Ta lite familjeansvar?

Andra momentet är Pär Ström. Människan som kallar sig för jämställdist och kämpar för jämställdheten mellan män och kvinnor (säger han) men verkar inte vara medveten om att det är exakt samma sak som feminister gör – vilket ledde till att han hatade på feminister och feminister hatade på honom. Pär Ström som släppte en bok (som pdf-fil om jag förstått det rätt) som heter ”Sex feministiska myter”. En av myterna är att kvinnor får sämre lön än män för samma arbete, en annan myt är att män slår kvinnor och så fortsätter det. År 2013 var ett viktigt år för kvinnorna i Sverige som arbetar. Det var nämligen såhär, Belinda och Pär, att kvinnor få fick betalt för en minut mer per dag i sitt arbete. I generella drag gjordes en undersökning som menade på att om vi tar en man och en kvinna som har exakt samma jobb som sker mellan 09:00-17:00 så får mannen betalt för hela arbetsdagen medan kvinnan jobbar gratis efter 15:51. Men sen hände en sak år 2013; kvinnor fick en extra betald minut och började nu inte jobba gratis förrän efter 15:52. Men visst okej – det är en feministisk myt att kvinnor tjänar mindre än män för samma jobb. Absolut, Pär.

Den andra myten, att män slår kvinnor, går ju inte direkt att förneka egentligen. Det går ju inte att kalla det för myt. Däremot tror jag att Pär, och väldigt många antifeminister, menar att ”men alla män slår ju faktiskt inte kvinnor!!!!” och nej, alla män slår inte kvinnor. Men ni får fan ingen medalj för det. Varför? Det ska inte gå att få medalj för något som är en självklarhet. Men jo, män slår kvinnor. Och viktigare är att idag är sexuellt våld av män mot kvinnor större än någonsin i Sverige och ingen gör något åt saken. Våldtäktsman efter våldtäktsman frias för att ”han fattade inte att hon var full”, ”han trodde nej betydde ja”, ”hon hade för kort kjol” etcetera. I Sverige begås näst mest våldtäkter i hela världen, anmälningar räknade. Och då är alltså mörkertalet inte med. Mörkertalet där kvinnor inte vågar eller vill anmäla av olika skäl. Den farligaste platsen för en kvinna att vara är faktiskt inte full, avklädd och utomhus helt ensam – det är i hennes eget hem. Där riskerar hon mer än någon annanstans att bli slagen och sexuellt utnyttjad av sin partner. Men okej Pär, män slår inte kvinnor. Och det är ju skitbra att Belinda låter dig tala ut i tv om hur kränkt du känner dig för att du blev påhoppad av feminister när du var ute på krogen med dina polare. För det är ju jättesynd om dig som slåss för ett jämställt samhälle men ändå föder nidbilden av feminister som rabiata och överdrivna. Men absolut; sitt där du och var livrädd för jämställdhet så gifter jag mig här borta och spenderar resten av livet livrädd för att bli slagen av den person jag älskar.

Och på tal om att gifta sig; punkt tre i Belindas program. Varför stod du på ett bröllop och höll ett skilsmässotal? Varför frågade du brudgummen om han ”visste vad han gav sig in på?” angående att han gifte sig med en feminist? Är det ett tomrum mellan öronen på dig? Alla påstå att en feminist gifter sig enbart för att skilja sig är relativt skitkonstigt att påstå. Att sen försöka dumförklara att feminister (kvinnor i allmänhet egentligen) är glada över sina skilsmässor är ännu dummare för det ger en bild av att du verkar tycka att skilda kvinnor ska skämmas. Vilket de inte alls ska! Det är ju hur bra som helst att både kvinnor och män kan skilja sig om det nu är så att de inte längre älskar sin partner och vill skiljas. Hacka inte ner på dessa människor men sprid heller inga myter om att feminister gifter sig enbart för att skilja sig. Att då hålla ett skilsmässotal på ett bröllop, jo det känns faktiskt som ett hån. Att sedan kalla ”Happy Happy” för en feministisk bibel är ju lite att ta i. De flesta feminister brukar ju ändå citera Simone de Beauvoir eller rekommendera ”Under Det Rosa Täcket” om vi nu ska snacka feministiska profeter. Eller Mary Wollstonecraft och Sylvia Plath eller andra väldigt stora namn. Inte Mia Skäringer, Gudrun Schyman och Maria Svelands egna berättelser om skilsmässor. Missförstå mig inte, boken ”Happy Happy” är bra – men det är ingen feministisk Bibel hur mycket Belinda än försöker få folket att tro det.

Sådant som var bra i programmet:
- Musiken. Det var ju Maskinen, Beyonce, Florence and the Machine OCH Christina Aguilera denna gång. Inget ont om sådant.
- Att de visade när Reinfeldt höll presskonferens om att våldet i Sverige måste minsta. Dumt nog höll han ju presskonferens för att någon i hans favoritlag Djurgården hoppat av efter lite mobbing trots att detta skedde någon dag efter att en gäng kända mediekvinnor suttit i vår TV-ruta och berättat om hur de blivit mordhotade för att de yttrar sina åsikter och gör sina jobb.
- Andrea Edwards som pratar om att hon förstår att män känner sig hotade av machoidealet och på så bevisar hur patriarkatet även påverkar män negativt. Tyvärr valde ju Belinda och SVT att inte gå in i detta så djupgående för ja, det vore ju himla dumt om det äntligen kom någon vettig och fick yttra sina åsikter. Hon fick ungefär lika mycket tid i rutan som Gudrun Schyman fick i avsnitt ett och ändå var hon (likt Gudrun) klokast av alla i hela programmet.

Tyvärr väger inte några få positiva upplevelser upp för en timmes övrigt skit om kuvade män, Pär Ström, att om kvinnor är brandmän så kommer det ta längre tid att släcka bränder (alltså, ja, bra vinkling) eller sådant om att ”om män förlorar har kvinnor ingen kamp” som om det är kampen vi vill åt när det är rättvisa vi vill ha. Men fortsätt intervjua icke-betydande människor på stan du Belinda. Låt dem prata om hur bra den svenska pappan är (för alla svenska pappor är ju exakt likadana, mhm) och förklara sedan att de är för att de är kuvade. Att Fittstim är mångas första introduktion till feminism skrämmer mig till en grad jag inte trodde var möjligt – för de som tittar på Fittstim kommer ju få Belindas skeva syn på dagens feminism inpräntat. Och jag vet verkligen inte vad det är Belinda pratar om.

Om inte detta program är ett skämt vill jag hemskt gärna ha tillbaka mina skattepengar som betalat skiten. Tack på förhand.

Med Vänliga Hälsningar
Elin