Elin Something

Jag läste 50 shades hösten 2012 minns jag, för jag minns hur jag diskuterade den på en lektion i att tolka och analysera litteratur på ett seminarium i Litteraturvetenskap. Jag minns att min reflektion då var att boken (för då hade jag enbart läst den första) var pinsamt i språket och typiskt populärkulturell i stil då den uppenbarligen var skriven för en större massa snarare än en väl utvald publik, men även för att den väldigt lätt går att klassificera som chick lit som då är en stor del av populärkulturen. Jag minns att jag berättade om hur jag dragit upp skämskudden och fått pausa i min läsning när jag läste om en Christian Grey-flavored lollipop och detta alltså syftade på Greys kuk. Det jag däremot valde att inte diskutera är det som är mest problematiskt med boken, nämligen romantiserandet av våld, våldtäktskultur, övergrepp och den extremt farliga och felaktiga synen på BDSM.

Jag vill döpa om bokserier för jag upplever att ”50 shades of Grey” är extremt problematisk och den borde snarare marknadsföras för vad den egentligen är: ”50 shades of rape culture, abuse & stalking”. Jag läste en fenomenal text om varför 50 shades är problematisk för de som läser boken eller ser filmen och sedan vill testa BDSM men även ett blogginlägg av sexologen Suzanne Larsdotter, samma person som kallat 50 shades för "grundbok för vilka män en bör undvika för att inte råka ut för våld i en relation". Personligen har jag inget intresse i att diskutera BDSM i 50 shades då jag (likt författaren E.L James) inte är så värst insatt i BDSM mer än att jag vet att det som står i 50 shades inte är BDSM utan en livsfarlig relation som inte är godkänd av båda parter och där båda parter inte är med på vad som sker. Jag vill snarare fokusera på den där biten om att Grey är den livsfarliga mannen i relationer identifierad. 

 

50 Shades of Grey handlar om Anastasia Steele som är en ung collegestudent som ännu ej sexdebuterat. En dag ska hon intervjua en man som visar sig vara mr Grey och de faller för varandra. Efter flirtande och längtande inleder de en sexuell relation till varandra och det visar sig att Grey är dominant i sängen och vill att Ana ska vara undergiven honom. Hon får skriva på ett kontrakt som ska vara sexuellt men som även kommer kontrollera hela hennes liv: Grey bestämmer vad hon äter, hur hon klär sig, vad hon får göra, hur ofta hon ska träna och dylikt. Här ser vi tydligt hur Grey alltså har dominanta drag och hur författaren har skapat en man som är dominant i sängen och får läsaren att inbilla sig att det han håller på med är BDSM men det han egentligen gör är att kontrollera Anas liv och om hon inte gör som han begär så behandlar han henne så som han själv tycker att hon är värdig. Boken är skriven som ur Anas perspektiv och därför får vi följa med i hennes huvud och hennes tankar, som ständigt handlar om Grey och faktiskt väldigt ofta om hur jobbiga hon tycker att han är.  “Stalker, my subconscious whispers at me through the cloud of tequila that’s still floating in my brain, but somehow, because it’s him, I don’t mind.”*. I Anas huvud r hon medveten om att det Grey håller på med inte är okej, det är stalking. Stalking är olagligt, straffbart och ett oerhört övertramp som kan skapa men. Grey målas upp som en man med svagt psyke efter en kaotisk uppväxt som nu vänt sig till mörka, sexuella läggnigar men det han faktiskt sysslar med är inte en dominant lek eller BDSM; det är en man med en världsbild där han anser att han kan ta rätten att kontrollera andra människors liv. Han pekar, andra gör. När Ana nämner att hon kan fly förföljer han henne, när Ana sager nej så sager han ja och när hon gör som hon vill så straffar han henne. Låter det hälsosamt? Låter det sexigt?

“I want him to stay because he wants to stay with me, not because I’m a blubbering mess, and I don’t want him to beat me, is that so unreasonable?”**. Det är väldigt uppenbart att Ana faktiskt inte tycker att Greys dominans är särskilt kul och att hon inte är med på det utan att hon gör det för att han vill det. Grey själv säger “I like the control it gives me, Anastasia. I want you to behave in a particular way, and if you don’t, I shall punish you, and you will learn to behave the way I desire. I enjoy punishing you…I need to control you.”***. Det finns ingen samtyckeslag idag men det har pratats om att införas och en snabb titt på den och vi kan direkt bedöma hela 50 shades som en bok om just våldtäkt. Ana säger nej och Grey tolkar det som ett ja, eller som ett ”övertala mig gärna” eller som ett ”om du tjatar så går jag med på det”. Ana gör ingenting för att hon vill, hon gör allting för att hon vill tillfredsställa Grey som i sin tur skiter fullständigt i att Ana inte vill ha denna form av relation. “This is so…I want to think wrong, but somehow it’s not. It’s right for Christian. It’s what he wants—and after the last few days…after all he’s done, I have to man up and take whatever he decides he wants, whatever he thinks he needs.”****

Det finns säkerligen människor där ute som inte vill se 50 shades som en bok som faktiskt romantiserar våldtäkt, misshandel, övergrepp och tjatsex men det är det den egentligen handlar om. Det är inte en romantisk bok, det handlar om en psykiskt instabil man som inte kan tänka sig att sluta fastän han blir ombedd. Det handlar om en ung kvinna som förälskar sig i en man som så uppenbarligen inte vill ha henne utan vill kontrollera henne. Vissa där ute säger att man inte får döma böckerna förrän man läst alla tre, men jag vet hur det slutar och det tyder bara på uppmaningen att du kan ändra på honom och om du står ut tillräckligt länge med hans skit som gör dig rädd så kanske han vill ha dig till slut. 50 shades är inte hälsosam. 50 shades är inte romantisk. 50 shades är en romanserie som handlar om en ung kvinna som förälskar sig i vad hon tror är en snäll man men som långsamt visar sitt rätta jag. Som slår henne fastän hon säger nej, som kontrollerar varje andetag hon tar, som blir avundsjuk så fort hon är med någon annan, som hotar henne när hon säger att hon vill gå och som förföljer henne när de inte ses. 50 shades är en guide för att lära dig om beteenden hos män som utövar våld, övergrepp, stalking, våldtäkt. Det är en hyllning till våldtäktskulturen. Det är ett romantiserande av ohälsosamma relationer. Det är en problematisk bok som bör införa varningstext och som inte bör ha en filmadaption som går på vilken svensk biograf som helst utan varning. 

Det är okej att tycka att 50 shades of Grey är bra. Det är okej att finna den romantisk, upphetsande, intressant, fantastisk. Det är okej att fantisera om mr Grey, att vara Ana eller BDSM: Men kom ihåg att det som sker i boken inte är BDSM; det är en lek som kontrolleras av den ena och det kan vara dödligt. Det som står i boken är inte hälsosamt, det är ingen jämställd relation och det är ingen romantisk relation: det är en relation baserad på övergrepp och det bör du ha i åtanke. Skaka inte bort detta som att det bara är en bok. Mr Grey är verklig och varje år blir kvinnorna på kyrkogårdar, kvinnojourer, stödhem och dylikt som mött sin egen mr Grey fler och fler. 

* s. 62
** s. 286
*** s. 287
**** s. 484