Elin Something

Vi skakar av oss det när vi läser om dåden. Ytterligare en våldtäktsman friad. Ytterligare en kvinna som skrikit nej men förövaren går ändå fri. Vi lever i ett samhälle där människor inte känner sig trygga och det anmäls våldtäkter dagligen men ändå är det ytterst få som faktiskt får en fällande dom. Vi lever i en våldtäktskultur och vi matas dagligen av det strukturella förtrycket och rädslan som lurar oss att känna att det är en fråga om när snarare än om, och det börjar redan på förskolan.

En pojke slår en flicka på förskolan och de vuxna säger "han gör ju bara så för att han är kär i dig". En kille  håller fast en tjej och pussar henne under någon lek trots att hon skriker nej i lågstadiet och de vuxna säger "han gör ju bara så för att han inte vågar säga att han gillar dig". En snubbe tafsar på en brud och de vuxna säger "det är väl inte så farligt, pojkar gör sånt för att de inte vågar visa sina känslor!". Är det märkligt att ett nej alltid kommer att trampas på när vi är matade av ett samhälle som säger att "boys will be boys" och bara därför ska de få göra som de vill? Det gör ingenting om pojkar/killar/snubbar/gossar/pojkbarn tafsar/håller kvar/slår på flickor/tjejer/brudar/tösar/flickbarn för det är gulligt och charmigt och oskyldigt och det görs för att han egentligen är kär i henne. Ingen tar hennes nej på allvar. Ingen bryr sig när hon skriker eller försöker ta sig fri. Är det förvånansvärt att detta beteende då håller i äldre ålder? En pojke pussar en flicka mot hennes vilja på dagis och hon skriker nej men fröknarna gör ingenting för det är gulligt. En man våldtar en kvinna och hon skriker nej men han har lärt sig att ett nej inte betyder något. När ska vi förstå att vi måste sätta upp tydliga gränser och att ett sådant beteende inte är okej? Att människor kommer påverkas av detta långt senare i sina liv och att vi måste sätta punkt nu?

Tidigare i veckan skrev Metro om hur åttaåringar i gäng sexofredade unga tjejer och ett citat ur artikeln är "Det är väldigt ovanligt att sådana här småbarn bildar gäng". Det är mycket möjligt att det är ovanligt med gängbildandet, men det är inte ovanligt att små pojkar ger sig på flickor och sexofredar på diverse sätt.  Fokus i denna diskussion som blommade upp var alltså att det handlade om pojkar i gäng snarare än vad de faktiskt gjorde. De sexofredade tonårstjejer men gav sig även på jämnåriga pojkar samt vuxna. Debatten kan inte handla om att pojkarna sexofredar i gäng i tidig ålder, den ska handla om att pojkar överhuvudtaget sexofredar och att det hela börjar i tidig ålder. Något vi alla sett men som majoriteten blundat för. Hur killarna skapade pusslekar i skolan för att kunna jaga flickorna och hålla fast dem, hur de slogs och puttades för att de "var kära", hur de började tafsa så fort någon började få tuttar och hur de drog ner byxorna på tjejerna i korridoren för att se och klämma. Och det var aldrig en vuxen som sa ifrån.

För de unga pojkarna som sexofredat i gäng blir det ingen rättslig prövning eftersom de är för unga. De här kommer att få en skarp tillsägelse och säkerligen någon form av varning och straff från föräldrar. Men resten av våra små pojkar då? De som kommer växa upp och lära sig att ett nej inte är ett nej. Och värre; flickorna som växer upp och lär sig att deras nej inte är värt ett skit och att deras kroppar inte är deras, att så fort en kille är elak så är han kär och att badboys därför är det bästa som finns. Vi förstår våra barn och förminskar deras värde. Pojkar är inte dumma men de blir dumma om inte vuxna säger åt dem i tid. Pojkar kan ta ett nej oavsett ålder. Men vi måste börja säga ifrån på skarpen nu för jag tänker inte sitta och se på när barnen blir tillfångatagna och våldspussade på och jag är trött på att läsa om våldtäktsmän som hört hur hon sagt nej men trott att hon menat ja och därför frias. Vi måste sätta nej foten. Vi måste lära om. Vi måste lära våra unga att deras nej alltid är ett nej och aldrig ett "kanske" eller ett "övertala mig". Vi måste ge våra barn rätten över sina egna kroppar och det måste ske nu. Inget mer snack om boys will be boys så fort pojkar gör något dumt. Säg ifrån. Ryt ifrån. Skrik så lungorna spricker. Ett nej är alltid ett nej, oavsett ålder.