Unbroken (2014)
Året var 2007 och jag tittade på "This is England" när jag blev lite milt besatt av skådespelaren Jack O'Connell. På den tiden hade han inte gjort så värst mycket, men hans karriär växte och jag försökte hinna se allt. Jack O'Connell är utan tvekan en av mina favoriter när det kommer till skådespelare, så när jag såg att han skulle spela in en ny film så var det ju självklart att jag skulle se även den. Ett plus var ju att handlingen lockade och det faktum att det var Angelina Jolies skapelse. Extremt lockande att se "Unbroken" med andra ord, från olika perspektiv av nördighet.
Unbroken är den sanna historien om Louis Zamperini, baserad på boken "Unbroken: A World War II Story of Survival, Resilience, och Redemption" från 2010 av Laura Hillenbrand.
Som barn blev Zamperini peppad av sin bror att börja springa. Brodern såg något i Zamperini och vägrade ge upp trots motgångar. De tränade tillsammans och så småning om bleb Zamperini bra, så bra att han fick löpa för United States i Olympiska Spelen 1936. Han tog det amerikanska rekordet men vann inte guld för landet.
Så småningom blir Zamperini, likt många andra, inkallad till kriget. Han tar hand om bomberna ombord på flygplan när han och hans lilla gäng blir tilldelade ett nytt uppdrag: att hämta hem ett annat gäng som stött på problem. Uppdraget börjar bra men när de befinner sig mitt ute i havet så händer något med planet och de kraschar. Zamperini, Mac och Phil överlever men de andra dör och sjunker till havets botten. De tre männen kämpar för sin överlevnad på två flottar mit ute i havet omringade av hajar. Efter en stund dör Mac och när sammanlagt 47 dagar har gått så kommer det äntligen en båt för att plocka upp Phil och Zamperini - men det var japanerna. Japanerna låser in de två männen och skickar dem senare till arbetsläger där de får spendera resten av tiden tills kriget tar slut.
Under filmens gång satt jag som mållös och bara njöt. Det är ett så enormt skickligt skådespeleri, musiken är magisk och the cinematography (öh.. filmfotografin?) är enastående. Det är en så otroligt vacker film på många olika plan och Jolie är en extremt duktig regissör och jag vill att hon gör cirka en miljon filmer till. Den spontana tanken när lamporna i biografen tändes var "varför i hela jävla helvete har filmen inte Oscarnominerats för Bästa Film, Bästa huvudroll och Bästa Biroll?!?!?". Jolie, O'Connell och Gleeson förtjänar nämligen inget mindre.
Det går att diskutera filmen utifrån olika perspektiv, ja. Till exempel så klarar den inte av Bechdeltestet och den är väldigt vinklad - MEN det är en film som är based on a true story och det handlar om en specifik mans upplevelser, liv och perspektiv. Den kommer vara vinklad. Den kommer fokusera på honom. Det är inget konstigt. Baserat på filmens estetik och skådepelarinsatser så är den värdig alla priser den kan tänkas få, sen är diskussionen om based on a true story-filmen en helt annat. Denna film är en pärla.
Jag rekommenderar den till dig som gillar drama och/eller krigsfilmer, till dig som ser filmer om det är snygga skådisar med (Jack O'Connell och Finn Wittrock liksom herreguuuu'), till dig som gillar Oscarsnominerade filmer (den är nominerad men inte i samtliga kategorier som den förtjänar you see), till dig som vill hänga med i svängarna eller bara dig som helt enkelt gillar film. Alla bör se denna film och Jolie bör aldrig sluta göra film. Filmen får utan tvekan 5/5 satsumas.